Månskenssonaten

Hela dagen spelar Månskenssonaten i mitt huvud. Det gör mig galen.
Beethoven skrev det för att han var förälskad och han var ju faktiskt lycklig först, men ändå finns det mer förtvivlan än kärlek i sonaten.
Jag har blivit kär i två år och jag var aldrig lycklig...
Nej, jag är naturligtvis inte så allvarlig som Beethoven, men ändå...

Trötthet

Jag tror jag har studerat för mycket för att jag inte kan göra någonting nu, har bara ingen ork. Jag bara sover och sover men känner mig aldrig utvilad. Inte hög tid för ett sådant mående, vi har mer och mer att göra, ett kursarbete till exempel (jag jämför betydelser av tyska och svenska tempusen) eller massor av läxor.
Läxor, studier... Livet består inte bara av dem. Men inte mitt.
Jag hoppas bara att man inte blir beroende av glycin, utan den klarar jag det inte.